tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Startsidan
Vad är Nattväktaren?
Vanliga frågor
Om Ayn Rand
Piratöversättningar
Lovsång
Artiklar "on line"
Articles on line in English
Tidigare nummer
Objektivistisk skriftserie Pamfletter av POS
Beställningar
Länkar

(v)

Även Carl Bildt ställde sig upp till Göran Perssons försvar, i ett inlägg på DN Debatt 20.11.96
Det är inte alls förvånande att Carl Bildt rycker ut till Göran Perssons försvar. Skälet är att de sitter i samma båt. De är båda naivt cyniska (eller cyniskt naiva, vilket ni vill) i sin inställning till den kinesiska diktaturen.

På Kristi Himmelsfärds dag 1994 sände Dagens Eko ett reportage från Hongkong, där man fick veta att det råder en välgrundad skräck inför det kommunistiska maktövertagandet – välgrundad, därför att en stor del av Hongkongs befolkning består av flyktingar från Kommunistkina och har anledning att frukta hämndeaktioner. I samband med reportaget intervjuades Carl Bildt, och han förklarade att det var fullkomligt rätt att lämna över Hongkong till kommunisterna, eftersom detta är en "historisk nödvändighet". (Notera gärna det marxistiska språkbruket.)

Bildts artikel på DN Debatt 20.11 visar upp ett Janusansikte. Han skildrar vältaligt sina egna intryck av Kina under perioden för Tiananmen-massakern, och hans visar att han är fullt medveten om den kinesiska diktaturens natur; men han vägrar att dra de oundvikliga konsekvenserna av denna insikt. När det gäller Kinas framtida utveckling ägnar han sig åt önsketänkande. Detta är vad jag kallar "naiv cynism" eller "cynisk naivitet".

Ta som exempel följande stycke typisk politisk retorik:

Säkert kommer man att respektera det liberalare ekonomiska systemet i Hongkong – det ligger i hög grad i regimens intresse – men lika säkert förefaller vara att man kommer att göra vad man kan för att begränsa det liberala politiska klimatet i Hongkong för att förhindra att det tjänar som inspiration för Kina i dess helhet. Hongkong är en ekonomisk möjlighet, men också en ekonomisk fara, för Kina under kommande år.

Vad i all världen finns det som talar för att Kina skulle "respektera det liberalare ekonomiska systemet i Hongkong", annat än att Carl Bildt (och vi andra också, för den delen) så innerligt önskar det? Att det "ligger i regimens intresse"?

Om alla människor levde och handlade efter sitt välförstådda egenintresse, skulle det inte finnas några diktaturer i världen, vare sig kommunistiska eller andra. Vi skulle leva i fred och harmoni med varandra; och Carl Bildt skulle lyssna på mig med en smula respekt. Men hur ser en kommunistisk mördarregim på sitt eget intresse?

Kommunistiska regimer må ha ett intresse av att tillåta en liten smula marknadsekonomi, för att rädda sig från ekonomisk kollaps. Gör de inte det, går det för dem som för Nordkorea. Men detta ändrar inte kommunismens natur, som är parasitism och plundring. Därför kommer aldrig en verklig marknadsekonomisk revolution att tillåtas, och den kinesiska regimens åtgärder mot dem som också fordrar politisk frihet är helt följdriktiga.

Ett intressant faktum (som av någon anledning tycks glömmas bort) är att demokratirörelsen 1989 inte var den första i det moderna Kinas historia. Det uppstod en liknande rörelse i slutet av 70-talet, strax efter "De Fyras Gängs" fall. Den tog sig uttryck i den s.k. Demokratimuren. Även denna demokratirörelse slogs ned, och dess företrädare sattes i fängelse eller arbetsläger. Också i detta fall fanns ett samband med begynnande ekonomisk liberalisering – det var vid denna tid Deng tog över rodret efter "den store rorsmannen". Mönstret går igen, årtionde efter årtionde.

Det finns en vitt spridd naiv illusion att om marknadsekonomin får in en fot i Kina, kommer den inte att kunna stoppas – den kommer att segra "med exemplets makt". Men det är just marknadsekonomins framgångar som tvingar kommunistiska diktatorer att krossa den, ifall den växer sig stark. Såfort människor inser att ekonomisk frihet implicerar politisk frihet – att friheten är odelbar – ser de hotet och reagerar med den brutalitet de är mäktiga.

Det sägs att Carl Bildt är en statsman. Ska det behövas en massaker i Hongkong (eller en invasion av Taiwan) innan han växer till en stor statsman?

I pappersupplagan av denna pamflett finns också en artikel jag skrev 1994, efter Bildts uttalande om Hongkongs överlämnande till Kina som en "historisk nödvändighet". Jag satte rubriken "Lita aldrig på en moderat". Under denna rubrik publicerades också artikeln i tidningen Folket 31.5.94.

Innehållsförteckningen

Artiklar "on line"

Till startsidan