tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Startsidan
Vad är Nattväktaren?
Vanliga frågor
Om Ayn Rand
Piratöversättningar
Lovsång
Artiklar "on line"
Articles on line in English
Tidigare nummer
Objektivistisk skriftserie Pamfletter av POS
Beställningar
Länkar

(ii)

Detta och de följande inläggen skrevs i slutet av 1996 i samband med Göran Perssons Kinabesök och hans famösa uttalande om den kinesiska regimens "stabilitet". Det första inlägget publicerades, i något nedkortat skick, i Eskilstuna-Kuriren 13.11.96; inget av de övriga inläggen publicerades.
I dagarna befinner sig Sören Gyll, Lars Ramqvist och en del andra industripampar tillsammans med Göran Persson i Beijing för att hylla de kinesiska ledarna och, hoppas de, erövra en eller annan andel på "världens största marknad". De ledare de hyllar är samma som för sju år sedan anställde massakern på Himmelska Fridens Torg och som nyligen visat att takterna sitter i genom att döma dissidenter till decennielånga fängelsestraff. Industripamparnas ursäkt för sitt agerande är att moral är en sak, affärer en annan – och att allt moralen rimligtvis fordrar av dem är att de hötter med fingret och säger "Aja baja!". (Och inte ens det gör de, om de riskerar att de kinesiska ledarna ska säga "Aja baja!" tillbaka.)

Låt mig därför berätta en historia för herrar Gyll et consortes. En gång i tiden fanns det någonstans en vapenhandlare. Vanligen sålde han sina vapen till jägare, eller till sportskyttar, eller till andra butiksinnehavare som behövde kunna försvara sig mot rånförsök. Men en dag kom det en kund och sade att han behövde en revolver för att kunna råna en butik. "Affär är affär", tänkte vapenhandlaren, "vad rör det mig vem jag säljer till, bara jag får betalt. Och inte kan jag väl skrämma bort mina kunder genom att vrenskas med dem?" Och så sålde han revolvern, och fick ordentligt betalt för den. Vad tror ni hände sedan? Naturligtvis kom kunden tillbaka vid stängningsdags, lade beslag på dagskassan och en stor del av lagret (och passade i förbigående också på att skjuta vapenhandlaren).

Skulle någon vilja påstå att denne vapenhandlare tillgodosåg sitt genuina affärsintresse med sitt handlande? Att han handlade som en god homo economicus med den rena, oblandade egennyttan som sin ledstjärna? Och skulle någon vilja påstå att han fick något annat än han förtjänade?

Samma historia har berättats, i något annan form, av Lenin: han förutspådde att världens kapitalister skulle tävla om att få sälja repet till sin egen hängning.

Att Göran Persson gör statsbesök i Kina är illa nog; men att en socialist hyllar andra socialister är bara vad man kan vänta sig. Men att det fria näringslivets mest framstående företrädare kryper för socialistledare med blod på fingrarna är – för att uttrycka det i mildast möjliga ordalag – stötande. (En mera adekvat benämning på deras handlande skulle vara "eländigt rövslickeri". Eller rentav "medverkan till massmord".)

Vad är det för illusioner dessa industripampar hänger sig åt? Kinas ledare är kommunister. Kommunismens uttalade mål är att krossa kapitalismen och att ta död på allt privat företagande, inklusive Volvo och Ericsson. Ett kommunistiskt system kan endast överleva som parasit på en kapitalistisk omvärld. Kommunismen kan aldrig segra genom "exemplets makt"; den kan bara segra och krossa kapitalismen genom militär överlägsenhet. För militär överlägsenhet fordras en ekonomisk bas – och denna kan kommuniststater endast skaffa sig genom att parasitera på det system de tänker krossa, kapitalismen. Vad Kinas ledare hoppas på är inte att Kina ska förvandlas till en kapitalistisk mönsterstat ("ekonomisk tiger") som Hongkong, Taiwan eller Sydkorea. Allt de hoppas på är investeringar som kan ge dem plundringsobjekt – och en ekonomi stark nog för att kunna rusta upp militärt, så att Taiwan och Sydkorea kan invaderas och plundras (Hongkong har ju redan sålts ut, för trettio devalverade papperspenningar).

Är detta svårt att begripa? Inte svårare än exemplet med vapenhandlaren ovan.

Man frågar sig vad Sören Gyll gör med kplm(r)-are som försöker ställa till med blodig revolution på Volvos verkstadsgolv? Avskedar dem, rimligtvis, och försöker få dem ställda inför rätta. Inte sätter han väl igång och slickar dem på samma ställe där han nu slickar deras meningsfränder i Beijing?

Innehållsförteckningen

Artiklar "on line"

Till startsidan