Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Bokrecensioner


Libertarianism: The Perversion of Liberty
av Peter Schwartz

Om man vill försvara politisk frihet och bekämpa statligt tvång, då behöver man oundgängligen en teoretisk referensram, en filosofisk grund att stå på. Det räcker inte att hävda att friheten är ett värde och tvång någonting förkastligt – man måste veta varför friheten är ett värde och varför det är fel att använda tvång.

Men antag att man tycker att dessa "varför" är en smula besvärliga – att man inte riktigt kan besvara dem eller tycker att de ger upphov till onödiga dispyter med andra frihetsvänner. En lösning är att avfärda hela frågeställningen och upphöja "frihet" och "icke-tvång" till rang av axiom – att resa en frihetsfana kring vilken alla kan fylkas, oavsett grunder eller tolkningar av frihetsaxiomet.

Kring denna lösning har det uppstått en hel rörelse med mängder av anhängare i Förenta staterna och inte så få heller bland Svensk Linjes läsare: libertarianismen.

"Libertarianism" är en paraplyterm. "Libertarian" förmodas vara var och en som förespråkar ett radikalt frihetsbudskap, laissez-faire-kapitalism, kraftiga beskärningar av statens befogenheter visavi medborgarna. Bland tänkare som rutinmässigt sorteras in under detta paraply kan nämnas: Bastiat, Friedman, Hayek, Mises, Nozick, Rand, Rothbard, Rydenfeldt, Smith, Sowell, m.fl., m.fl. De flesta av dem har aldrig bett om att få stå och trängas under samma paraply.

Men libertarianismen är också en organisation; i USA rentav ett politiskt parti. Den är en politisk rörelse, och som sådan måste den bedömas.

För dem som tror att den libertarianska rörelsen kan bidra till en bättre och friare värld vill jag rekommendera en nyutkommen pamflett: Libertarianism: The Perversion of Liberty av Peter Schwartz (New York 1986).

Schwartz har en grundläggande kritik mot libertarianismen: den sätter inte värde på friheten. För att kunna sätta värde på någonting alls måste man ta värden på allvar. Men det är just vad libertarianer inte gör. Deras inställning till värdefrågor skiftar från programmatisk likgiltighet till öppen fientlighet.

Felet med libertarianismen är kort sagt inte att den har en alltför frihetlig ideologi, utan att den inte har någon ideologi alls. Den försöker att skapa en gemensam frihetsfront genom att skjuta de viktiga ideologiska stridsfrågorna i bakgrunden.

Vad finns det då som förenar libertarianer av olika schatteringar? Ett gemensamt hatobjekt: staten. Även om de inte alla är uttalade anarkister, ser de staten som ett nödvändigt ont, men ett ont likafullt. Idén om en begränsad statsmakt med vissa legitima funktioner är anatema för dem.

Detta leder till de mest horribla ställningstaganden i konkreta frågor. Schwartz ger en uppsjö av exempel, men det mest talande är kanske Murray Rothbards reaktion på Saigons fall 1975. Han fann det vara ett inspirerande exempel på en stats snabba sönderfall. Att sydvietnamesernas frihet reducerats från minimal till obefintlig var betydelselöst för honom. Statshatare jublar när en stat krossas, oavsett vad som kommer i stället.

Libertarianismens ideologiska likgiltighet och dess strävan att skapa en statshatarfront leder den till att söka bundsförvanter på de märkligaste håll – hos PLO, hos marxistiska guerillagrupper, eller ännu värre. En av dess favoriter är "The Man/Boy Love Association" – en organisation för främjande av sexuella förbindelser mellan vuxna män och minderåriga pojkar (!).

Det är kanske inte så förvånande att dessa statshatare motsätter sig ett nationellt försvar och gör gemensam sak med "frysrörelsen". Mera chockerande är då att det finns libertarianer som anser att privatpersoner bör få inneha vilka vapen som helst – från atombomber till "galaxy-detonating anti-matter spheres". (Jag frågar mig oroligt vad som ska hända med vår kära hemgalax, om innehavaren av detta vapen skulle råka ut för en snedtändning under en LSD-tripp??)

Man kan tycka att allt detta är excesser och att man inte bör bedöma libertarianismen som helhet utifrån dessa. Knasbollar kan ju finnas inom varje rörelse. Ska man inte bedöma en rörelse utifrån dess bästa representanter, snarare än dess sämsta?

Men kärnpunkten är att libertarianismen lämnar fältet fritt för dessa knasbollar. Den gör det just genom sitt avståndstagande från alla idéer som skulle kunna rättfärdiga kravet på frihet och icke-aggression – genom sitt avståndstagande från grundläggande filosofiska idéer överhuvudtaget.

En av libertarianismens mera välkända paradoxer är att ett överväldigande flertal libertarianer hävdar att de först väcktes till politisk medvetenhet genom Ayn Rands skrifter – samtidigt som Ayn Rand fördömde libertarianismen och ansåg att libertarianer var värre än kommunister (vilket inte är lite!). Schwartz tar upp förhållandet mellan libertarianism och objektivism och gör följande konstateranden:

Av alla filosofier är objektivismen den enda som konsekvent förespråkar laissez-faire och en begränsad stat. Men av alla filosofier är objektivismen den enda som libertarianer inte kan acceptera! Varför? Därför att objektivismen betraktar vissa saker – verkligheten, förnuftet, den rationella egennyttan – som absoluta och inte föremål för vare sig privat eller kollektivt godtycke.

Den enda ideologiska hörnstenen i den libertarianska ideologilösheten – "icke-aggressions-axiomet" – är helt enkelt knyckt från objektivismen, men frikopplad från sina filosofiska grundvalar och hävdad i ett vakuum.

Libertarianismen försöker, kort sagt, äta av objektivismens frukter men samtidigt hugga ned trädet. Inte att undra på att de bästa frukter då blir skämda!

Vad ska man då göra åt libertarianismen? Schwartz tror inte att den kan reformeras inifrån – rötan går för djupt. Det bästa är att överhuvudtaget inte ha med den att göra. Den bör lämnas naken för alla att se, utan att skylas av några fikonlöv.

Eskilstuna 19 mars 1986
Per-Olof Samuelsson

Tillsänd Svensk Linje, men ej publicerad.


Post scriptum 2009: Många kommer säkert att invända att Schwartz resonemang "skär alla libertarianer över en kam". Och den invändningen kan jag förstå. Men jag anser fortfarande att huvudpoängen är riktig. Försvaret för friheten behöver en filsofosk grund som libertarianismen inte kan tillhandahålla.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.