En avskrädeshög

Jag har tyvärr inte kvar den insändare jag besvarar här; inte heller har jag något minne av att mitt svar blev publicerat. – Ullmar Qvick känner jag personligen; vi läste engelska tillsammans på Högskolan Eskilstuna/Västerås i slutet av 70-talet; mest känd är han som översättare från albanska. (Det första brevet i Korrespondens med meningsmotståndare är f.ö. riktat till honom.)

Ett av de obehagligaste debattinlägg jag läst på mången god dag stod att läsa i Folket 12 augusti 1988, under rubriken ”USA och medievåldet” och signerat Ullmar Qvick. Dess huvudtema var att USA står för det onda här i världen; men det går djupare än till bara politik, och den verkliga måltavlan är människans liv på jorden.

Det finns ett förment ”faktaunderlag” för hr Qvicks utgjutelser, nämligen påståendet att 1,5 miljoner barn försvinner årligen i USA, många för att aldrig återfinnas. Det är aldrig lätt att handskas med ”fakta” som är gripna helt ur luften, men det är alltid möjligt att göra rimlighetsbedömningar.

Det föds varje år i USA c:a 3,5 miljoner barn. Om nu 1,5 miljoner barn samtidigt försvinner, innebär det att 4 barn av 10 försvinner i USA, innan de når vuxen ålder. Inte ens hr Qvick kan tro på en sådan siffra, och det enda rimliga motivet för att ändå kläcka ur sig den ligger i den beprövade principen att en liten lögn betvivlas, men en stor blir trodd.

Det finns en ”teori” i hr Qvicks inlägg också, nämligen att våld på TV föder våld i verkligheten. Detta är en kontroversiell teori, men hr Qvick sväljer den med hull och hår. Det exempel han ger är ohyggligt avslöjande: en tonåring har dödat en gammal dam, och försvarets linje är att han gjort det på grund av ”TV-förgiftning”.

Premissen bakom detta är: allt en människa gör beror på inflytelser från miljön. Så om en människa går ut och mördar, är hon oskyldig – den stackarn kan inte rå för det – men de TV-program hon sett är skyldiga. Så låt brottslingen löpa och häng TV-producenterna!

Det finns tyvärr också en moralfilosofi i hr Qvicks inlägg, och det är i denna dödskallegrinet kommer bäst till synes: vi måste göra upp med vinstintressena, och med ”myten” om ”the self-made man”. Jag ska inte citera och analysera allt hr Qvick säger om detta, för det får det att vända sig i magen på mig. Men något måste jag säga.

När hr Qvick angriper vinstintresset som roten till allt ont i världen, angriper han inte bara försäljare av värdelösa patent-mediciner eller bodknoddar med fingret på vågen; han angriper var och en som försöker få sitt liv att gå med vinst. Han angriper själva strävan att förbättra sin tillvaro här på jorden. När han angriper ”myten” om ”the self-made man”, är det inte råskinn och gangsters som är den verkliga skottavlan för hans kritik; det är var och en som försöker stå på egna ben här i livet, och – framför allt – var och en som lyckas med det.

De människor som verkligen spritt död och förintelse omkring sig under historiens lopp har gjort så utan att ha det ringaste vinstintresse att tillfredsställa. Jag kan nämna namn som Robespierre och Marat, Hitler och Stalin, Pol Pot och Khomeini. De har alla haft ett horn i sidan till ”the self-made man” – mannen (eller kvinnan) som står på egna ben och egen hjärna. Deras mål har varit utopin, inte profiten. I botten på deras handlande har legat en lust att förstöra för förstörelsens egen skull. Men dessa män är oskyldiga enligt hr Qvicks moralfilosofi – deras handlande har varit obefläckat av tankar på jordisk profit, och den självständige individen har de gjort sitt bästa för att krossa, både som myt och som realitet.

Vem är då skyldig, enligt samma moral? Jag själv – och varje man eller kvinna som jag beundrar och respekterar.

Det är aldrig roligt att behöva omvärdera människor som man trott vara i grund och botten anständiga. Tyvärr kommer jag nog aldrig mer att kunna förmå mig till att tänka en vänlig tanke om Ullmar Qvick. Det pratas litet för mycket om soptippar i hans inlägg. De verkliga soptipparna är hjärnor som kan ge upphov till inlägg sådana som hans.

Strängnäs 14 september 1988
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.