Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Läser folkpartister Adam Smith?

Post scriptum 2011: Läs också min bloggpost Paul Krugman's Dishonesty, som tar upp ett liknande försök att göra Adam Smith till någon annan än den han var.

Inlägg i en debatt om "socialliberalism" och "nyliberalism" som fördes i den folkpartistiska idétidskriften Liberal Debatt 1982. Mitt inlägg innehåller förstås en del upprepningar från uppsatsen Adam Smith roterar i sin grav.

Ett nytt sladdrigt grepp i den ideologiska gyttjebrottningen består i att försöka göra Adam Smith till lärofader för socialliberalism och interventionism.

Det första exemplet som jag såg på detta gavs av FPU-ordföranden Peter Örn i SvD 3.7.82: "… marknadsekonomin har en inneboende tendens att upphäva sig själv. Det pekade redan Adam Smith på när han surt konstaterade att varhelst näringsidkare samlas försöker de upphäva konkurrensen." Detta skulle då enligt Örn visa att "marknadsekonomin måste hållas i strama tyglar". Speciellt måste staten ingripa med lagstiftning mot konkurrensbegränsning.

Påståendet upprepas av Håkan Holmberg i senaste numret av Liberal Debatt:

Enligt Eriksson [Bo Eriksson, ordf. i Fria Moderata Studentförbundet] hotas marknadsekonomin endast av en interventionistisk statsmakt. Den gamle liberale tänkaren Adam Smith visste bättre, när han skrev att tillverkare av olika varor så fort tillfälle gavs konspirerade för att höja priserna eller upphäva konkurrensen.

Nu vågar jag nog påstå att varken Peter Örn eller Håkan Holmberg någonsin öppnat Wealth of Nations och läst det aktuella stället. För om de har gjort det och ändå hävdar att Smith förespråkade interventionism, då måste de ha avsevärda brister i sin läskunnighet. Har de läst det och är de läskunniga, då ägnar de sig åt medveten citatförvanskning. Och jag tror faktiskt att de är alltför taktiskt slipade för att göra något sådant och utsätta sig för risken att bli avslöjade.

Så förmodligen har de tagit det här citatet i någon redan stympad version och i oeftertänksamt jubel kastat sig över det. Det är inte omöjligt att de hämtat det från John Kenneth Galbraith, som excellerar i den här typen av halheter. Men detta är en gissning från min sida, och jag står öppen för korrigering.

Över till citatexercisen. Jag citerar det aktuella stycket ur Emil Sommarins förkortade översättning av Wealth of Nations från 1909, sid. 93. (Den som har tillgång till standardversionen av Smiths bok, Cannans kommenterade upplaga, kan slå upp sid. 128.)

Folk av samma yrke kunna sällan träffa samman ens för att roa sig, utan att talet till slut faller på ett eller annat sätt att komma den stora allmänheten till livs [a conspiracy against the public] eller ett eller annat medel att höja priserna. Visserligen är det omöjligt att förhindra sådana sammankomster genom en lag, som vore förenlig med frihet och rättvisa. Men om också lagen inte kan förhindra folk av samma yrke att ibland komma samman, bör den inte göra något för att underlätta sådana sammankomster, ännu mindre göra dem nödvändiga.

Var och en som kan läsa ser ju här vad Smith anser om statlig interventionism. För det första avvisar Smith lagstiftning mot konkurrensbegränsning, därför att sådan lagstiftning är oförenlig med frihet och rättvisa. För det andra ger Smith den statliga interventionismen en stor del av skulden för de rådande missförhållandena.

Detta sistnämnda blir ännu klarare, om man läser de närmast följande styckena i Smiths text, som ger specifika exempel på lagar som underlättar och rentav nödvändiggör dessa sammankomster mellan näringsidkare.

Smiths skottavla här, som så ofta annars, är skråväsendet. Detta om något är ett exempel på statlig interventionism. Detaljerna i Smiths kritik må vara förlegade idag, men principerna är fortfarande tillämpliga. Och dessa principer är inte socialliberala.

Så var det alltså med den saken. Men jag är inte färdig ännu. Jag frågar mig nämligen, helt retoriskt, vad herr Örn och Holmberg har för motiv. Att på det här sättet kasta in ett lösryckt och, som jag visat, stympat citat i dagsdebatten tyder på fullkomlig och skrämmande likgiltighet inför liberalismens idéarv (och inför kulturarvet överhuvudtaget). Det vore ärligare mot Smith om ni tog en rejäl polemik mot honom och försökte visa att han har fel. Jag skulle inte hålla med er, men jag skulle åtminstone respektera er. Men ni är tydligen intresserade av det liberala arvet endast i den mån ni kan hitta någon arvedel att kompromissa bort till lägstbjudande.

Den siste socialliberale tänkare jag känner till som var intellektuellt hederlig var John Stuart Mill. Han förklarade att han med tiden kommit att överge den rena liberalismen till förmån för en modifierad socialism. (Se Mill: Mitt liv, speciellt sidorna 210-214.) Jag tycker inte att det var särskilt klyftigt av honom, men – som sagt – det förtjänar i varje fall respekt.

Eskilstuna 22 september 1982
Per Olof Samuelsson

Publicerat i Liberal Debatt 1984:4

Håkan Holmberg och Peter Örn har skrivit ett utförligt svar på mitt inlägg i LD 82/4. Deras huvudtes är att jag "missar poängen", och poängen är "insikten att marknadsekonomin inte är ett perfekt system". Så låt mig börja nysta i den ändan.

För att avgöra om ett system är perfekt eller ej måste man ha något kriterium på perfektion. Om man kräver av ett politiskt-ekonomiskt system att det omedelbart, i ett enda slag, ska leda till ett jordiskt paradis där alla problem och konflikter är slutgiltigt lösta, då är förvisso inte marknadsekonomin ett perfekt system. Med det kriteriet är inget system perfekt.

Det är faktiskt inte denna perfektion frågan gäller. Frågan är om någon form av statsingripanden på marknaden någonsin kan göra marknaden bättre än den är i fritt tillstånd. Kan staten någonsin "fullända" marknaden genom att stifta lagar om hur marknadens aktörer ska agera – lagar går utöver funktionen att skydda marknadens aktörer från våld och bedrägeri? Det är på den frågan som jag, och libertarianer i allmänhet, svarar "nej!"

Om kriteriet på perfektion å andra sidan är att människorna ska ha största möjliga frihet att utveckla sin fulla potential, då är den ohämmade marknadsekonomin ett perfekt system, och varje statsingripande som hämmar dess fria funktion är en människofientlig handling.

Vad beträffar mitt Smithcitat, så går det inte att komma ifrån att Smith kallar lagar som förbjuder näringsidkare att komma samman "oförenliga med frihet och rättvisa". Smith förordade inte statlig korrigering av marknaden. Däremot pläderade han för att andra grupper i samhället (speciellt arbetarna) skulle komma i åtnjutande av samma föreningsfrihet som näringsidkarna. Denna lösning innebär en vidgning av marknadsfriheten, inte en inskränkning.

Det här citatet används av Holmberg/Örn och många andra som ett exempel på "insikten" att marknaden tenderar att upphäva sig själv. Men den "insikten" har inte sina rötter hos Smith utan hos Marx, och Holmberg/Örn läser helt enkelt Smith i marxistisk backspegel. Marx grundidé (hämtad från Hegel) var att varje företeelse, om den lämnas åt sig själv, med nödvändighet slår över i sin egen absoluta motsats.

Marx kunde hävda att den fria kapitalismen med nödvändighet slår över i fullständig monopolisering av näringslivet. Förkastar man Marx/Hegels dialektik, framstår detta som en absurditet. Monopolisering utan statlig medverkan är en omöjlighet. Inget monopol skulle kunna existera länge på en helt fri marknad. Ändå tas monopoliseringen till intäkt för ännu fler statsingripanden, i form av antitrustlagstiftning och liknande.

Ett enda exempel för att illustrera detta: först hindrar man fri konkurrens i etern; sedan slår man sönder det monopol som därigenom bildats. Och vad får man? En eländig imitation av den frihet och mångfald som marknaden kunnat skapa, om den inte hindrats.

Nu var inte Adam Smith en i alla hänseenden hundraprocentigt konsekvent libertarian, och Holmberg/Örn drar helt korrekt fram hans syn på folkundervisningen som exempel. Man kan förstås fråga sig varför de inte började med detta helt korrekta exempel och drar in det först nu, när de blivit slagna på fingrarna för sitt första exempel.

Men även detta exempel är ryckt ur sitt sammanhang. I sitt kapitel om utbildning (Wealth of Nations s. 716-740 i Cannans upplaga) använder Smith merparten av utrymmet åt att plädera för fri konkurrens på den högre utbildningens område – med argument som, om de presenterades av Fria Moderata Studentförbundet, skulle klassificeras som ytterligt extrema och ultraliberala. När det gäller den offentligt finansierade folkundervisningen begränsar han sig till de s.k. basfärdigheterna (läsa, skriva, räkna). Dessutom menar han att den endast delvis ska vara offentligt finansierad, för om den vore det helt och hållet, skulle lärarna inte ha något incitament att verkligen göra sitt bästa. Han står också öppen för tanken att den som vill och har råd ska kunna skicka barnen till privata skolor i stället. Rena MUF-propagandan, med andra ord!1)

Är det detta som är "otillfredsställande för senare tiders liberaler" men ändå vittnar om "hans insikt om marknadsekonomins begränsningar"?

Nästa punkt: Holmberg/Örn börjar med att säga att de inte vill göra mig "ansvarig för allt som sagts av olika libertarianska tänkare", och det är ju renhårigt av dem. Ingen annan än jag är ju ansvarig för mina tankar. Men senare säger de: "Dagens libertarianer förefaller mer vara släkt med Herbert Spencer…"

Till att börja med finns det ingenting som förenar mig med Spencer. Spencers "försvar" för kapitalismen var det socialdarwinistiska. Kapitalismen skulle leda till "de starkares överlevnad" på de svagares bekostnad. Faktum är att kapitalismen gynnar de "svaga" i samhället lika väl som de "starka". Detta är implicit i Ricardos berömda argument för frihandel, och det har gjorts explicit av Ludwig von Mises. Men man behöver inte studera dessa stora teoretiker för att varsebli sanningen i påståendet. Det räcker med att se vad kapitalismen har gjort för att höja de breda massornas levnadsstandard.

Nu är jag inte inläst på alla libertarianska tänkare, men jag känner faktiskt inte till någon som grundar sin uppfattning på Spencers filosofi. Det kan naturligtvis finnas någon enstaka som gör det ("libertarianism" är ett ganska suddigt begrepp). Men vad är meningen med att attackera libertarianismen genom att säga att den "förefaller" vara släkt med Spencer? Mig "förefaller" detta som en form av intellektuell voodoo. "Fighting strawmen" (kamp mot halmdockor) kallas det på amerikanska.2)

Utrymmet tillåter knappast att jag ger mig in på en analys av John Stuart Mills förhållande till socialismen. Men min poäng var ju att han medgav, öppet, att han kommit att omfatta en modifierad socialism. Det enda jag vill tillägga är att det inte var fråga om att erkänna det berättigade i vissa enskilda socialistiska idéer eller krav. Mills socialism bestod bl.a. i att han förkastade privategendomen som institution och betraktade den som ett ofullkomligt stadium i mänsklighetens utveckling. Egendomslöshet och socialism var slutmålet för Mill, egendom och liberalism en ofullkomlig mellanstation. Mer om detta en annan gång.

Vad beträffar socialliberalismens superhjälte i vårt århundrade, John Maynard Keynes, tycker jag det kan vara värt att begrunda vad han skrev i förordet till den tyska översättningen av General Theory, skrivet 1936. Han förklarar där att hans ekonomiska system är bättre lämpat för ett totalitärt samhälle än för ett samhälle präglat av fri konkurrens och viss grad av laissez-faire. (Se Hazlitt: The Failure of the "New Economics", s. 277.)3)

Är det dit "den liberala idétraditionens huvudström" leder? I så fall föredrar jag att löga mig i den smala men friskt porlande libertarianska fjällbäcken.4)

Eskilstuna 23 december 1982
Per-Olof Samuelsson

Denna replik blev inte publicerad.


1) Ett kort citat bara:

Those parts of education, it is to be observed, for the teaching of which there are no public institutions, are generally the best taught. (S. 721.)

2) Läs t.ex. vad Ayn Rand skriver om Spencer i titelessän till För den nye intellektuelle:

Herbert Spencer, en annan förkämpe för kapitalismen, valde att bestämma sig för att evolutionsteorin och teorin om anpassning till omgivningen var nyckeln till människans moral - och förklarade att kapitalismens moraliska rättfärdigande var artens, det mänskliga släktets överlevnad; att var och en som inte var av något värde för släktet måste gå under; att människans moral bestod i att anpassa sig till sin sociala omgivning och söka sin egen lycka i samhällets välfärd, och att den automatiska evolutionsprocessen med tiden skulle utplåna distinktionen mellan själviskhet och osjälviskhet.

Murray Rothbard (en person som jag som bekant bara håller med ibland) har en gång karaktäriserat socialdarwinismen som ett virus. (Se For A New Liberty, s. 17.)

3) Jag har citerat det här förr, men det är värt att citeras igen:

Trotzdem kann die Theorie der Produktion als Ganzes, die den Zweck des folgenden Buches bildet, viel leichter den Verhältnissen eines totalen Staates angepasst werden als die Theorie der Erzeugung und Verteiligung einer gegebenen, unter Bedingungen des freien Wettbewerbes und eines grossen Masses von laissez-faire erstellten Produktion.

I Hazlitts engelska översättning:

The theory of aggregate production that is the goal of the following book can be much more easily applied to the conditions of a totalitarian state that the theory of the production and distribution of a given output turned out under the conditions of free competition and a considerable degrre of laissez-faire.

Så ser socialliberalismens hjältar ut, när man skrapar på ytan!

4) Att den libertarianska fjällbäcken är "friskt porlande" är förstås en överdrift från min sida. Men jag var inte fullt så negativ mot libertarianismen när jag skrev detta som jag blev senare.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Drakensköldsgatan 3, 632 25 Eskilstuna
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Drakensköldsgatan 3, 632 25 Eskilstuna
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.