Terrorn får aldrig bli helig

(gästskribent: Filip Björner)

Nedanstående är en kort insändare som Filip Björner fick publicerad i tidskriften Humanisten 2006:5. Filip anser själv "att den är så bra att den borde få äran av att bli återgiven i en viss hundbetraktares nätfyrbåk". Ja, varför inte?

Christer Sturmark intervjuade filosofen Torbjörn Tännsjö i Humanisten nummer 1 i år. Där framgår bl.a. att Tännsjö försvarar terrorism på ett teoretiskt plan, samt att Ingemar Hedenius var kritisk mot Tännsjös försvar av de helgade medlen. Jag håller med Hedenius i hans negativa bedömning. För premissen att "ändamålet helgar medlen" är livsfarlig.

Torbjörn Tännsjö försvarar sitt teoretiserande med påpekandet att han själv inte tror att terrorism kan löna sig i praktiken. Han tror alltså inte att det finns något sådant fall då ett mord av en oskyldig människa kan leda till att ett högre syfte gagnas.

Det som gör den premiss Tännsjö förfäktar så farlig är att den legitimerar varenda terrorhandling där en unik terrorist själv tror att dådet gagnar ett högre syfte. I varje enskilt fall blir det då upp till den potentielle terroristen att fritt agera utifrån sin egen tro. Om bara den potentielle terroristen tror att ett mord på en oskyldig människa (eller mord på flera oskyldiga människor) på något mystiskt sätt kan gagna ett högre syfte, så ger Tännsjös teoretiserande grönt ljus för den potentielle terroristen att aktualisera terrorn.

Utilitaristen Torbjörn Tännsjö har kanske rätt i att utilitaristen Ingemar Hedenius inte tillförde filosofin något fackmässigt nytt. Men Hedenius var dessbättre en god humanist och hans skribentgärning visar att han var raka motsatsen till dum i huvudet. Hedenius förstod att det enda som varenda human-etiker bör ha vett att hålla heligt (utöver förnuftet och verkligheten) är det oskyldiga människolivet.